Roger M Carlsson
Född den 22 feb 1966
1.90m lång, 46 i skor
Tycker om att se på gamla avsnitt av csi och kan utan att tveka slå en tolvtumms spik genom tre nygräddade pannkakor
Första musikminnet
Jag minns att jag satt på övervåningen där skivspelaren fanns och lyssnade på Hotenanny Singers. Gissa om jag gjorde stora öron och inte bara det.. Musiken fick mig att känna en massa saker. Någonting vaknade inom mig och har aldrig somnat om...
Musikskola och tidiga experiment
Redan som 7 åring började jag på den kommunala musikskolan och lärde mig spela blockflöjt. Dessa lektioner förbyttes snart mot gitarrlektioner, då var det klassisk gitarr som gällde fram till årskurs sju då jag växlade om och började spela elgitarr. När jag slutade nian upphörde även mina lektioner på musikskolan.
Några år senare började min gode vän Stefan Wernholm och jag att spela tillsammans. B&W kallade vi oss för och repade in ett lagom sött krogprogram. Och vi lyckades tjata till oss ett par spelningar på krogen, till vår stora glädje och (tror jag) publikens bestörtning. För så här i efterhand... Det var lite hellre än bra ibland
Owisans Wänner
Efter nåt år fick vi blodad tand och bandet Spice of Life bildades, vi repade i IL-Studion men det var inte så värst bra lokal för det ändamålet. Vi pratade med Ingemar och han höll med. Efter samtal med bostadsbolaget och arbetsförmedlingen bildade vi föreningen Ovisans Wänner som fick stå som huvudman för ombyggnadsprojektet. Vi byggde en ny studio, väl isolerad och snygg som bara den. För att få ihop till hyran hyrde vi ut lokalen till ungdomsband som var repsugna. Och begivna på att slå sönder tyvärr. Reparationskostnaden för instrumenten var större än hyran - vi fick helt enkelt lägga ner
Spice of Life
Vi repade och spelade en hel del i bandet. Men till slut var det över. Ett annat band snodde vårt bandnamn och vi ville för död och pina inte blandas ihop med dem. Så när Spice girls kom slutade vi spela. Föreningen Ovisans Wänner lades ner efter ungefär två år (jag tror det här var 1991) Musiken lade vi på hyllan - det fanns ju så mycket annat att göra. Barn, familj, arbete mm Men datatekniken hade gått framåt och nu var hemstudion ett faktum.
Söka viskolan
Så jag satt hemma och spelade in lite då och då. Men det kändes som om något fattades. Så efter ytterligare 9 år tog jag chansen och sökte till visskolan och det kommer jag aldrig att ångra. Jag fick lära mig att sjunga och i vilket tonläge min röst var som bäst. Fick dessutom en helt ny insikt i varför man befinner sig på en scen och vad man skall göra när man väl är där. Träffade likasinnade och underbara människor som gjorde mitt år på visskolan till ett av de bästa i mitt liv.
Los Heridos och Lokomotiv
Efter den sorgliga dag när vi slutade visskolan var vi några tappra elever som fortsatte som grupp: Los Heridos.
Vi bildade en ek.förening och började turnera runt. Efter hand tappade vi medlemmar och slutligen var det bara Mikael Wolfbrandt och jag kvar. Vi tuffad vidare med gruppen Lokomotiv och körde väl ett halvår eller så innan vi gav upp.
SALTAST Tog nya grepp
Nya viselever på visskolan och döm om min förvåning när en yngling vid namn Patrik visade sig komma från en ö aldeles nästgårds till den ö där jag tillbringat mina somrar. Vi kunde naturligtvis inte låta bli utan började spela med Patriks flickvän Linda som för övrigt gick i hans klass. Bandet fick med syftning på vår östersjöbakgrund heta SALTAST. Det lät kanoners och vi hade många och roliga spelningar innan Linda skulle plugga. En liten kul grej med bandet var att vi hade den enda levande svensk som någonsin spelat flatbädds scanner med i bandet - nämligen Patrik!
Laddade om med huvudbry
Därefter började jag spela med Martin, ännu en proffsig visskoleelev och vi bildade bandet huvudbry som turnerade västergötland runt under sommaren 2008. Det var en mycket välrepad och varierad föreställning och som mest hade vi ca 3000 i publiken vid karlsborgs fästning. Gissa om det var stämning på det giget ;)
SDD...
Hösten -08 kom SDD - sudden deafness disorder eller plötsligt dövhetssyndrom på ren svenska.
Dövheten är bara på det ena örat men var ändå jobbigt. 3000 års samlad läkarvetenskap brister ut i ett rungande "hmm". Ingen vet riktigt varför man får det, men skulle du få det lär du märka det kan man väl säga.
Det var som väl var inte total dövhet och gradvis har jag fått tillbaka lite av hörseln. Jag tror att en god vän hjälpt mig med det då hon är fantastisk med sina nålar. Här kan du läsa mer om den akupunktur som hjälpte mig tillbaka till musiken
Krogen lockade
Under senaste året har jag ägnat mig mest åt att spela på krogen. Det har varit varierat och stundom enormt givande då man träffar många härliga människor. Men visorna ropar på mig och jag har nu bestämt mig för att till hösten inrikta mina toner på dem.
Framtiden är spännande!
